31/5-20/6 eXAMENSARBETEN FRÅN KONSTFACK

"FÖRESTÄLLNINGAR OCH IMPULSER"


Wictor

Föreställningar och impulser

Ett urval av examensarbeten från Konstfacks utbildningar i keramik och glas på kandidat- och masternivå.

Deltagande konstnärer: Elsa Binder Ekedahl, Malin Ida Eriksson, Jo Andersson, Wictor Öberg.

Vid en första anblick kan de verka väldigt olika. Något av arbetena är ett skirt, intuitivt sökande, ett annat som en direkt käftsmäll som kräver din uppmärksamhet. Men det finns ett spännande gemensamt drag i dessa fyra konstnärers examensarbeten. Samtliga verk utforskar dock det ”verkliga” i förhållande till det upplevda: sättet vi interagerar med omvärlden, både i sociala sammanhang men också i förhållande till våra egna känslor. Vad som är verkligt är så tolkningsbart, så subjektivt. Är det som är verkligt, normativt och totalt sant för mig också det för dig? Och vad händer när någon vänder sig från det verkliga, söker en annan plats?

Det medvetna i förhållande till det omedvetna; var går gränsen? Att ta vara på impulser och känslor, manifestera dem genom ett objekt: Elsa Binder Ekedahls skulpturer tjänar som ett monument över sinnets plasticitet och möjlighet till expansion genom förändring. Formerna skapas genom en förhandling mellan det medvetna valet och den (åtminstone upplevt) omedvetna intuitionen.

Hur omedvetet är det omedvetna? När den torra leran i Malin Ida Erikssons kärl utsätts för fukt vill den återgå till sitt plastiska tillstånd. På molekylnivå förändras materialet, dess sammansättning omorganiseras för att ta en ny form; kärlet spricker och ut läcker det svarta bläcket som färgar pappret. Vill leran verkligen det? Kan vi prata om en vilja här?

Wictor Öbergs verk utforskar i sin tur de makthierarkier och värden vi som samhälle håller som sanning; de överenskommelser och värderingar som ligger till grund för en kapitalistisk värdering av objekt. Vad vore pengar utan sitt monetära värde? Verket $tack$ är gjort av olika återvunna material, bland annat glas, för att utmana vår syn på vad som faktiskt är ”det värdefulla” vi omger oss med.

Transparens, reflektion och ljusbrytning: glas kan skärpa vår blick, men också förvränga den. Jo Anderssons installation syftar till att skapa en plats där en kan försvinna in i en annan värld, en trygg, avslappnande plats av ljud, ljusspel och förvrängda vyer som fascinerar, uppslukar ens sinnen; en plats att kunna avskärma sig från den yttre, ”verkliga”, världen.